Anmaja

Trots föregående dystra inlägg så känner jag mig djädrigt glad idag. Inte för nåt särskilt, vad jag vet. Jag bara är sån ibland, lite extra glad - och det utan att ha tagit något gladpiller. *L* Nej, jag nyttjar ju inget sånt och har heller aldrig gjort och inte har jag druckit en flaska hostmedicin heller. Känns bara så bra, solen skiner, jag har gjort världens fulaste vas i verkstaden och i kväll ska jag tillbaka dit och träffa övriga i keramikteamet.

Det är så länge sen nu vi träffades där och åt och snackade bort några timmar och planerade. Förut hade vi som vana att göra det varje vår och varje höst. När skaparlusten dalade lite så blev det ingen som tog tag i det, men nu är det dags. Jag har gjort en grönsallad som jag tar med och ost och bröd, så får vi se vad de andra tar. Det brukar alltid bli bra med våra knytisar!

Anmaja

Jag funderar på vad som skulle hända om jag bara helt plötsligt slutade att skriva här - utan nån som helst förvarning? Redan hade åtta personer tittat in nu på morgonen och ett trettiotal igår då jag inte skrev nåt. Tjae, nu kommer jag väl inte göra det, för om jag byter ställe så gör jag som förra gången, skriver nya adressen i sista blogginlägget förstås. Så här alltså. Men jag, liksom alla andra, kan ju plötslig dö?

Som jag tidigare skrev så följer jag ingen särskild blogg utan hoppar lite emellan och fastnar i en och klickar vidare i en annan. Så är det med få undantag i alla fall och på Aftonbladets bloggsida läste jag ett tag i en killes blogg, han var ung och han hade Cancer - och han dog. Som tur var skrev hans tjej om det, även om det inte var helt oväntat, så kändes det jättekonstigt och naturligtvis sorgligt. Men det är konstigt att sörja nån man inte kände och mina tankar går ju mer till dem som blev kvar - och de har ingen aning om vem jag är.

Så märklig (dator-)världen har blivit!? 

Anmaja