Att leva

Att leva är ingen självklarhet. Rätt som det är kan man dö. Försvinna, vara borta… Jag skämtar verkligen inte. Jag tänkte mycket på detta i somras när min vän Kenneth efter kort tids sjukdom dog. Fastän jag var på begravningen kan jag inte fatta att han är borta. Han är inte här längre.

En arbetskamrat dog idag. Efter bara en veckas sjukdom! Hon fyllde 47 år i söndags… Det var en konstig stämning på jobbet idag efter vi fått besked på morgonen att hon inte klarat sig. För en vecka sen hade hon varit hemma ett par dagar för förkylning, bihålorna, andningen… Natten till fredagen blev hon så mycket sämre att hon själv ringde efter ambulans och i den tuppade hon helt av och efter en vecka i respirator vaknar hon inte upp.

Tänkte att det kunnat vara jag. Men det känns helt otänkbart. Inte jag, jag har ju i alla fall trettio år kvar? Har min moster Margareta som förebild, vad gäller att bli gammal. Jag föddes när hon skulle fylla trettio….

Anmaja