Anmaja

Kom-i-håg-ord - tips till mig själv att blogga om…

Jag har funderat på om jag måste skriva roliga saker när jag bloggar? Liksom ett kåseri? Men nej, det har inte varit min tanke, min ambition är att skriva ner lite tankar och fundileringar om livet, vad jag gör och vad jag gjort. Och vad jag tänker göra och inte tänker göra. Det står dessutom här över som rubrik "Anmaja´s blogg - små och stora tankar från mitt huvud." Alltså inga löften att vara rolig, inte ens försök till det. Fast ibland kan jag känna mig lite rolig ändå…

Jag kom att tänka på detta när jag häromdagen läste Heléne Ljungs blogg på Barometerns sida. Jag var där nu igen och läste även alla kommentarerna. Jag hade fått svar på en kommentar jag skrev igår och det kändes ju kul. Kändes som vi var nära varann. Där satt hon och skrev och här satt jag och läste och här satt jag och skrev en kommentar och där satt hon och svarade på min kommentar… Ja, det kändes bra. *L*

Här kan Du läsa bloggen - och här kan Du läsa hennes Ljungeltelegraf. Hon är för djädra bra! Vi har mejlat från och till länge. Första gången var för snart fem år sen när hon flyttade och jag flyttade och hon skrev i sin Ljungeltelegraf om för många banankartonger som blev över och jag skrev att jag behövde fler. Men det funkade inte att ta hit dem på cykel och sen fortsatte vi att mejla av bara farten.  

Förresten har jag en blogg på Aftonbladet också, men där skriver jag nästan inget alls. Det är bara för att kunna lägga in foton där, som jag sen flyttar över här. Så att de inte behöver ligga här och ta plats, liksom bakom i bloggen där ni inte ser. Fifffigt om ni fattar alltså?

Anmaja

Jag har inte mycket flugor inne, av förklarliga skäl - Lussekatt far som ett spjut genom luften för att fånga dem utan att se var han far fram. Nåja, han har blivit lite mer försiktig och jag har schasat ner honom från allt han försökt klättra upp på och riva ner inne i salongen. För säkerhets skull - efter att två av mina egna krukor gått sönder - sätter jag "klet" eller fästmassa som det väl heter, under det som inte får rulla iväg eller ramla omkull. Det funkar jättebra och rekommenderas.

Just nu hörde jag en sån där stor fet fluga surra ilsket för att den råkat flyga fel, den skulle väl till landet kan jag tro. Även om detta inte är en storstad så är det ju inte rätt plats för de där kräken. Jag brukar visk-väsa: "Ta den, ta den äckliga fula flugan, Lusse." Och sen "Duktig kisse…" Jag tror att han fattar att jag berömmer honom. Stolt trippar han iväg med flugan i munnen och lägger sig lite skyddande så att jag inte ska komma och ta den från honom. Om flugan stendog äter han den direkt, men ibland kan den vara lite halvdöd och då leker han med den en stund. Sånt är livet.     

Anmaja