”Mina trosor blev kvar på linan…”- som Gösta Linderholm sjöng
Marita ringde och undrade om jag ville komma ut i eftermiddag. Det känns alltid så långt, men enligt henne är det bara 1,5 mil så jag nollade min cykeldator och kollade. Minsann stämde det inte? Jo, exakt. Jag skäms för att jag varit hos henne minst tre gånger på senaste tiden och det är evigheter sen jag bjöd hem henne, så nu ska det äntligen bli av. Hon kommer på onsdag eftermiddag! Tummen upp för mig som äntligen kommit till skott! *L*
Själaskatt av Marita – en hård bok
Jag fick god sallad och vi satt och snackade bort ett par timmar innan jag cyklade åter mot stan. Men jag tog ett par foton först och jag vet inte vad hon tycker om att jag lägger ut dem här. Jag chansar på att det är okej? Ja annars får hon väl halshugga mig jäms med knäna eller nåt…
Anmaja
