Cykeltur till Marita


”Mina trosor blev kvar på linan…”- som Gösta Linderholm sjöng

Marita ringde och undrade om jag ville komma ut i eftermiddag. Det känns alltid så långt, men enligt henne är det bara 1,5 mil så jag nollade min cykeldator och kollade. Minsann stämde det inte? Jo, exakt. Jag skäms för att jag varit hos henne minst tre gånger på senaste tiden och det är evigheter sen jag bjöd hem henne, så nu ska det äntligen bli av. Hon kommer på onsdag eftermiddag! Tummen upp för mig som äntligen kommit till skott! *L*


Själaskatt av Marita – en hård bok

Jag fick god sallad och vi satt och snackade bort ett par timmar innan jag cyklade åter mot stan. Men jag tog ett par foton först och jag vet inte vad hon tycker om att jag lägger ut dem här. Jag chansar på att det är okej? Ja annars får hon väl halshugga mig jäms med knäna eller nåt…

Anmaja

Förlorare

Trots att vi försökte med ”lite fusk”så förlorade jag och mina lagkamrater i lördagens vinprovning med lekar i Vassmolösa. Tänk, man har tydligen inget att vinna på oärlighet. Så synd tänkte jag säga, men jag menar förstås att det är ju bra! *L*

Att vara en dålig förlorare kan inte vara kul. Jag undrar hur en sån person känner? Hur tänker han? Eller för all del hon? Måste kännas för dj*vligt va? Ingen som kan svara i en kommentar? Fast dåliga förlorare skulle ju aldrig erkänna att de är det. Svara anonymt då? He, he… Fast de kan nog inte ens erkänna det för sig själva.

Linedance och Kalmar Gästhamn nästa – det är ju måndag igen!

Anmaja