I väntans tider

Inget är som väntans tider sägs det och syftar på något positivt. Men denna väntan har varit fylld med otålighet, oro, undran. Otålighet över att tiden gått långsamt. Oro över hur allting ska bli. Undran över om jag skulle tappat lusten… Men jag HAR INTE TAPPAT LUSTEN!!! Det kände jag idag när Marita och jag var tillsammans – i verkstan igen efter flera månaders uppehåll.


Tomma platser skriker på oss!

Vi städade en del, fikade som i gamla tider med päron och grönmögelost i tub på brödet. Jag njöt och gladdes åt att vara tillbaka, som jag längtat! Och hela verkstan har längtat efter oss, efter kreativiteten som ska blomstra igen. He, he, he, så jag får till det va?


Leran väntar…

Nu ska här beställas lera – i första hand svart med chamott, att göra ”enarmade”till Emma o Dennis i försenad giftasgåva. Men jag har vit och röd som jag kan börja göra annat av så länge. Skulle gärna göra nåt till Jonassonen och min lilla rara svärdotter också – bara att beställa! Fast jag gör ju inte så mycket på beställning förstås… Men, men för barnens skull går det alltid att göra undantag förstås. *L*


Kavlarna vill rulla…

Det känns så bra, jag är sååå glad! Det är ju det här jag vill hålla på med. …och hemsidor och dans förstås. I en lagom mix så att ryggen håller. Orkar inte gå kurser längre utan vill bara jobba i egen takt och efter egen känsla. Det blir bra det och så kelar jag med Lussekatt emellanåt.


Min plats är dammad och klar för användning!

Det hade blivit mycket damm överallt denna tid som vi inte varit i verkstan, så det blev lite kill i halsen o näsan, men nu har vi våttorkat – bara att sätta igång när leran är beställd och hemkommen! Jippi!!!


Och vems gubbe var nu detta?

Anmaja