Dag: 27 juni, 2007

Ibland har jag roat mig med att kolla andras bloggar. Skrivit en kommentar här och en där och tänkt sätta mina spår och få fler besökare, fler kommentarer också… *L*

Nästan alla har ju länkar på sina sidor till andra bloggar så det är bara att klicka runt. En del är faktiskt rätt ointressanta, dåligt skrivna och dåligt uppdaterade. Upp till var och en att göra och skriva som den vill naturligtvis. Och upp till mig att klicka vidare.

Jag har hittat några som jag fastnat och läst många sidor i. En ung kille med cancer bla, en svår variant av leukemi som han nu fått för tredje gången. Det ser inte hoppfullt ut, om jag säger så. Men det finns glada roliga bloggar också och dem kan jag också fastna i och läsa. Tyvärr så är jag snabb att klicka till nästa och sen kommer jag inte ihåg var jag var om jag vill tillbaka.

Själv har jag bloggat sen den 14 juni 2005, oj det är två år nu. Här börjar det, skrolla längst ner på sidan. Jag skrev väldigt oregelbundet i början och sen fick jag aldrig kommentarer, nästan aldrig i alla fall. En ung kille, Andreas, meteorolog och fd Smålänning, numer Uppsalabo, började skriva kommentarer och ytterst få till. Jag gav inte ut adressen till folk först, skrev bara några rader för mig själv. Tyckte att det var lite fånigt egentligen, men det har bara blivit roligare och roligare och när jag ser besöksräknaren så ökar glädjen. *L*

I slutet av 2005 krånglade den första bloggen så mycket och jag såg mig om efter en ny. Då fanns det inte bloggar i samma omfattning som nu och Jonasson hjälpte mig att hitta denna. Den har funkat bra, men jag undrar hur mycket plats jag kan ha i cyberhimlen, jag lägger ju in mycket bilder… Men så länge det fungerar så fungerar det. 🙂

Här har jag skrivit sen den 3 januari 2006 och har inga planer att överge skeppet förrän det skjunker. Har en del andra bloggar på olika ställen, men alla hänvisar hit. *L*

Anmaja

Gösta Linderholm – mitt eget foto.

Här sjunger Gösta om trosorna som blev kvar på linan och bollen som rullar in. Det blev en trevlig kväll men sååå kallt att jag trodde jag skulle frysa ihjäl. ändå vände jag och satte på mig en tröja till innan jag åkte vidare in till stan. Sång blandades med glatt prat och visst håller han än, den gamle Gösta. Ja hur gammal är han egentligen? Inte sjuttio än va? Jag söker på http://www.birthday.se/ och finner tre med samma namn. En 30, en 60, en 67 och en 78 år… Men han berättade att han fyller år den 22 juni så det är utan tvekan 67-åringen. Kul sida det där, går att få fram många sanningar. *L* Kolla själv!

I pausen spelade ett lokalt band, de var väl rätt bra, men om man gått för att se Gösta så kan jag tänka mig att många äldre människor tyckte det var för häftig musik och högt ljud. VARFöR måste det spelas sååå högt överallt? Det slår lock för öronen och är man på krogen så går det inte att prata. Nu låter jag som en gnällfia…

För övrigt är dessa Larmtorgskvällar med underhållning ett bra initiativ från lokalradion och krögarna runt torget. Det är ju flera krogar runt om där så det drar ju folk om man inte som Marita och jag satt på bänkarna framför scenen.

Anmaja