Varför är han så tokig min katt att han springer som en galning runt benen på mig? Flera gånger har jag varit nära att trampa på honom och nån gång har jag gjort det! Han tror – tror jag – att det är jag som är dum mot honom fast det är hans eget fel. Tänk om jag skulle skada honom? Tänk om jag skulle trampa ihjäl honom? Hemsk tanke. Jag har ju tänkt ha honom till jag är cirkus 75…
Det sägs att innekatter kan bli uppåt 20 år och han föddes ju samma år som jag fyllt 55. Enkel matematik.
Fast jag tror ju inte att det går att trampa ihjäl honom förstås, jag lider mer av att inte kunna förklara. Vad tänker han egentligen när han far fram? ”Det är en djäkla stadsmatte jag fått, kunde jag inte fått vara kvar i Virserumsskogen? Blivit förvildad och kunnat gå vart jag ville och göra vad som föll mig in”? Kan det vara så illa?
Jag försöker ändå att tillgodose hans utebehov. Vi går numer dit han vill, utom mitt i vägen och in på andras gårdar. Och det innebär som många av er vet att vi kan bli stående vid en vägbrunn i 42 minuter. Eller som idag, men då fick jag lyfta honom därifrån efter 28 minuter. Han låg i en utblommad syrenhäck och jaaaeeaaeeaaamade ynkligt åt en gråspräcklig katt som morrade åt honom… Det är tur att det finns CD-böcker!
Anmaja
Pssst… Idag har jag lyft in texten i Word och fått stavningskontroll… Den tog inte kattjamandet, men annars var allt okej – MONIKA!!
