Krom och nöjd


Se så snygga bilar vi såg igår!

Jag träffade Anne, Henrik och Vilgot utanför Krusenstiernska för vi hade tänkt att ta en fika där igår, men de hade inte öppet. Så vi cyklade till Söderport, ett Café vid Komvux i Slottsallén. Soligt och gott satt vi och hade det en stund och sen gick vi in på Kalmar Slott och tittade på alla dessa fina gamla bilar. Kunde inte låta bli att fota dem förstås. Sen tog vi även en runda in på stan. Där var full aktivitet och Svenskaflaggansdagsfirande på Nationaldagen. *L*

Idag när jag gick hem från jobbet tänkte jag just att det är rätt kul att jobba… Ja det har jag väl mer eller mindre alltid gjort, trivts med jobbet. Men det går lite upp och lite ner. Jag vill ju absolut inte ha tillbaka de två åren då jag var helt sjukskriven i början av detta århundrade. Nej hu vale. Jag var så rädd att jag skulle komma från jobbet under tiden och inte kunna komma tillbaka, att jag själv höll kontakt genom att linka dit och fika nån gång i veckan. För tro för all del inte att den dåvarande chefen brydde sig… Ingen nämnd, ingen glömd – men hon är inte kvar längre… Det gällde att agera själv så jag påtog mig lite småjobb och efter två år rullade allt på så snabbt, med arbetsprövningen på mottagningen och senare den tjänst jag har nu.

Till en början tog jag emot patienterna i luckan och svarade i telefon, men det blev mer och mer hjälp till sekreterarna. Plocka journaler. Ja jag säger bara det, fy för fasiken så trist egentligen. Men bättre än inget tyckte jag. Nu håller vi på att sakta, mycket sakta – väldigt mycket mer sakta än jag trott – att övergå till datajournaler och med det kommer andra jobb som lagts på mig. Men det roligaste som jag fått på senare tid är förstås klinikens hemsida. Jag har så smått gått in och börjat uppdatera gammal information, tagit bort och lagt till. Det är jättekul och jag kände mig rätt nöjd med tillvaron där jag gick på min väg hem. *L*

Att acceptera att det inte funkade med min rygg i vården tog lång tid och mycket hände de åren. Jag som trodde att jag alltid skulle jobba med för tidigt födda och sjuka nyfödda barn. Nej, jag skulle gå över till datorer och papper. Det hade jag ingen aning om! Så lite man vet om framtiden. Positivt? Eller inte? Att lämna från mig mitt omklädningsskåp i källaren kändes som en stor grej, men nu är det gjort och jag har en garderob på mottagningen att hänga in kläder och låsa in väskan. Jag är ingen vårdpersonal längre. Men jag är ändå Barnsköterska, det håller jag hårt på!

Anmaja

2 comments
  1. Hej Anna
    Att finna sig i en situation är en sak och att acceptera det är något helt annat. Jag har i alla fall aldrig accepterat mitt ryggåkomma och vad det medför för mig ……..dvs diverse krämpor MEN jag har lärt mig att leva med det och för mig är det en stor skillnad. Har idag lapat sol vid sjön…….mmmm så gott. Solen stekte och ljumma vindar och dagen var ledig för mig. Även morgondagen är ledig av komp dock men i alla fall. Välkommen till Långvikens lilla udde och ta en fika med dig. Jag i alla fall lär vara där om solen skiner på igen…..att vara där ge mig ro och är en lisa för själen. Då och då lösa världsproblemen med Mona Ö och emellanåt vara tysta och lyssna på en god bok. Nu gör Håkan mig sällskap igen. Stenhuggaren är klar, den var bra den…… Skulle vilja intervjua en deckarförfattare och få reda på hur de tänker när de skriver en bok…… Hur får de ihop slutet så att det stämmer?
    Ska vi testa och skriva en??? ….hihihi
    Se det så här ..ang skåpet. Nu slipper jag gå ner i källaren, har mitt nära mig istället och inte behöver jag klä om heller… Du vet ju att var SAK i livet har SIN TID antingen den är lång, kort eller bara lagom.
    Jag antar att du menar barnsköterska (korrektur igen… *L* jag tror att du gör lite skrivfel ibland med vilje för att kolla mig …..hahahihii)
    Hej fr Monika

  2. Monika – Att skriva långa kommentarer är Du bra på och det är kul, tackar tackar. Fattar lite trögt gör jag ibland, men inte så att jag behöver läsa dem TVÅ gånger… Jag tog bort den ena av de två… *L* Men det märkte väl inte Du att det blev dubbelt upp? 😉
    Ja man får lära sig att leva med sina krämpor, Du har så rätt så. Och skåpet i källaren var liksom sista länken till mina gamla jobbarkompisar som byter om där. Jag kunde slänga några ord med dem…
    Långvikens lilla udde… låter fint, får se vad dagen har att erbjuda efter jobbet. Har inte kollat agendan än. 😉 Kanske dyker jag upp.
    Hejsan hej från barnsköterskan – Anna 🙂
    Pssst… Udden, är det förbi hopptornet och bastun?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.