Krom och nöjd


Se så snygga bilar vi såg igår!

Jag träffade Anne, Henrik och Vilgot utanför Krusenstiernska för vi hade tänkt att ta en fika där igår, men de hade inte öppet. Så vi cyklade till Söderport, ett Café vid Komvux i Slottsallén. Soligt och gott satt vi och hade det en stund och sen gick vi in på Kalmar Slott och tittade på alla dessa fina gamla bilar. Kunde inte låta bli att fota dem förstås. Sen tog vi även en runda in på stan. Där var full aktivitet och Svenskaflaggansdagsfirande på Nationaldagen. *L*

Idag när jag gick hem från jobbet tänkte jag just att det är rätt kul att jobba… Ja det har jag väl mer eller mindre alltid gjort, trivts med jobbet. Men det går lite upp och lite ner. Jag vill ju absolut inte ha tillbaka de två åren då jag var helt sjukskriven i början av detta århundrade. Nej hu vale. Jag var så rädd att jag skulle komma från jobbet under tiden och inte kunna komma tillbaka, att jag själv höll kontakt genom att linka dit och fika nån gång i veckan. För tro för all del inte att den dåvarande chefen brydde sig… Ingen nämnd, ingen glömd – men hon är inte kvar längre… Det gällde att agera själv så jag påtog mig lite småjobb och efter två år rullade allt på så snabbt, med arbetsprövningen på mottagningen och senare den tjänst jag har nu.

Till en början tog jag emot patienterna i luckan och svarade i telefon, men det blev mer och mer hjälp till sekreterarna. Plocka journaler. Ja jag säger bara det, fy för fasiken så trist egentligen. Men bättre än inget tyckte jag. Nu håller vi på att sakta, mycket sakta – väldigt mycket mer sakta än jag trott – att övergå till datajournaler och med det kommer andra jobb som lagts på mig. Men det roligaste som jag fått på senare tid är förstås klinikens hemsida. Jag har så smått gått in och börjat uppdatera gammal information, tagit bort och lagt till. Det är jättekul och jag kände mig rätt nöjd med tillvaron där jag gick på min väg hem. *L*

Att acceptera att det inte funkade med min rygg i vården tog lång tid och mycket hände de åren. Jag som trodde att jag alltid skulle jobba med för tidigt födda och sjuka nyfödda barn. Nej, jag skulle gå över till datorer och papper. Det hade jag ingen aning om! Så lite man vet om framtiden. Positivt? Eller inte? Att lämna från mig mitt omklädningsskåp i källaren kändes som en stor grej, men nu är det gjort och jag har en garderob på mottagningen att hänga in kläder och låsa in väskan. Jag är ingen vårdpersonal längre. Men jag är ändå Barnsköterska, det håller jag hårt på!

Anmaja