Flaggan på min balkong i morse.
Denna erbarmliga rygg! Vilket konstigt ord förresten, stavas det så? Nåja, ryggsmärtorna jag hade igår kväll vill jag inte få tillbaka. Det började när jag kom hem efter att ha varit i Holmgången och tittat när uppvisningsgruppen hade träning av sina danser till kommande uppvisningar i sommar. Jag tycker att de är jätteduktiga och önskade att jag också var det. Men jag har svårt med koordinationen när jag både ska klappa händerna och skutta rätt. Då hoppar jag oftast över handklappet.
Nar jag inte längre kunde sitta vid datorn så jag fick skriva lite snabbt till Emil, Dorinda och Lisen på MSN att jag skulle gå o lägga mig. Dessutom frös jag och kände av halsontet igen och jag har varit vaken flera gånger i natt och snutit mig. Tänkte att nu är det den väntade förkylningen som bryter ut. Såg för mitt inre kommande sjukdagar och ett magert lönekuvert…
Jag steg upp tidigt, tog ett par piller och la mig i soffan och såg en film jag spelat in för länge sen. Och nu känner jag mig mycket piggare, ingen förkylning, knappt nån värk – bara ungefär som vanligt. Ska ringa Anne, vi pratade tidigare om att göra nåt idag på ”Svenska flaggans dag”, numera Sveriges Nationaldag. Kanske gå till Krusenstiernska?
Nationaldag har jag svårt att kalla denna dag, för för mig är det och har alltid varit syrrans dag och Svenska flaggans dag. Hon föddes idag för 59 år sen, jisses är hon sååå gammal? GRATTIS på Dej!!! Jag tyckte förstås det var väldigt orättvist när alla flaggade för henne, men inte för mig, på min födesedag. Men mest orättvist var det att hon fick ha sitt kalas ute i trädgården på Skogsdalsvägen i Danderyd där vi bodde på 50-talet. Mamma lovade att jag också skulle få ha det nästa år jag fyllde… När dagen kom bad hon mig hjälpa till att flytta ut bord och stolar. Det var bara det att det var en halv meter snö ute och den 6 mars…
Anmaja