För några veckor sen lurades jag…
Vi satt och pratade vid fikat på jobbet om reklamutskick från en viss lågprismatvaruaffär. En tjej som bor lite utanför stan sa att de inte får något från dem och att det var lite orättvist, många jobbar ju i stan och skulle säkert lockas att åka dit och handla om de fick reklam sa hon. Du kan få mitt blad när det kommer, sa jag och sen pratade vi inte mer om det. Men min hjärna började jobba…
När det gått ett par dar så damp reklamen ner i lådan och jag tittade igenom den som jag brukar lite snabbt och slarvigt. Man vill ju inte missa nåt. Lågprisbutiken hade sitt utskick med och det sparade jag medan övrigt åkte i pappersinsamlingen. Jag gick till datorn och skrev ett brev.
Bästa förortsbor!
Det har kommit till vår kännedom att vissa områden i kommunen saknar reklamutskick från oss och vi beklagar det djupt. Som en liten ersättning får ni 20 % på allt i butiken vid ett köptillfälle om ni lämnar detta brev i kassan.
Vi ber återigen om ursäkt och hoppas inom kort kunna utöka vårt utdelningsområde.
Med vänlig hälsning Nanne Nettosson
Och sen satte jag in en logga från dem som jag lånade på nätet. Brevet såg rätt trovärdigt ut och jag la det i ett internkuvert tillsammans med reklambladet när jag kom till jobbet och skrev min arbetskamrats namn på och la det i hennes fack. Sen började jag att jobba och glömde bort det hela till strax innan jag skulle gå hem vid lunch. Min arbetskamrat hade inget sagt, men jag såg att hon tagit kuvertet, det låg på hennes skrivbord och brevet låg halvt utdraget ur kuvertet. Jag visst inte om hon läst det så när jag gick hem var jag lite orolig att hon verkligen skulle tro på det! När jag iscensatte det hela hade jag sett för mig hur hon fick det, läste och sen tittade på mig och börja skratta… Att hon direkt skulle förstå att det var jag, ja det fanns ingen annan tanke från min sida sett. På vägen hem arbetade hjärnan redan på ett nytt brev eller snarare ett mejl och jag skrev bara:
Hejsan igen!!
Jag handlade på lågprisbutiken på väg hem och de bad mig hälsa att det inte går att få nån procent när man handlar på grund av den stora anstormningen och så bad de om ursäkt ifall det ställt till förtret för förortsborna.
Kram – Anna
Jag förstod att hon skulle bli helsnurrig av detta och undra hur jag visste, hur de visste och så vidare… Hon och jag hade ju över huvud taget inte pratat om det. Hon svarade:
Hej!
Vad är detta???? Helsjukt!!!
Fick idag en cirkulationspåse med mitt namn på fast jag har inte hunnit göra något åt detta ännu.
Där i låg en lapp om att eftersom förortsborna inte fått deras reklam så skulle man kunna lämna lappen och få 20 % rabatt vid ett köptillfälle.
Du menar inte att de sedan inte ger någon procent?
Oförskämt - hade inte själv tänkt handla men när man tom skickar ut sådan info förmodligen till hela sjukhuset så får man väl stå för det också.
Fast jag sk*ter i vilket har ju ändå inte själv tänkt handla.
Visst verkar det sjukt?
(Det är rätt konstigt - häromdagen när vi fikade sa jag att vi aldrig får någon reklam från Netto - kan det vara någon som sagt det till Netto??? Fast det är väl fler än vi som bor i Lindsdal som inte får denna reklam, konstigt)
Hälsning från mig
Herre min skapare tänkte jag – hon gick verkligen på det… Jag fick erkänna i ett nytt mejl:
Oh jissess… Det var bara jag som lurade Dej – för att vi pratade om det häromdagen!!! Synd att det inte var första april, det hade passat bättre… Är Du arg och sur och förbannad på mig nu???
Ursäkta, ursäkta, ursäkta!!!
KRAM och ursäkta igen!!??
Hejsan hej från Anna
Sen ringde jag upp henne och jag var lite rädd att hon skulle vara arg, men min arbetskamrat är både glad, snäll och rolig så det blev att vi skrattade i säkert fem minuter, helt hejdlöst!! De som gick förbi hennes rum undrade vad som tagit åt henne. Hon hade inte läst hela brevet då det var mycket på jobbet den dagen. Men när hon såg underskriften skrattade hon igen.
Veckan därpå tog jag ett nytt reklamblad, skrev en ny lapp och la i internkuvert i hennes fack:
Bästa förortsbor!
Vi beklagar förstås djupt att det blev så tokigt förra veckan…
Med vänlig hälsning från hon i kontoret tvärsöver korridoren.
Sen gick det några dagar och min arbetskamrat berättade detta för alla vid kaffebordet. Det är därför jag tycker att jag kan ”lämna ut” henne här – utan att gå in närmare på vem det är. *L*
Anmaja
