På nyårsafton vid tolvslaget fick Lussekatt gå uppe på matbordet i salongen. Jag hade lagt ut kattgodis som han snoka rätt på – allt för att distrahera honom för smällandet! Men så var han nyfiken på alla de vackra raketer i allsköns färger så han hade ju heller inte vett att krypa undan i garderoben eller nåt… När godiset var funnet och intuggat så hoppade han ner och sprang som en vettvilling. Han tittade förebrående på mig, men jag svor mig fri och sa att jag har INTE köpt några smällare, aldrig i mitt liv. Jag tror att han fattade det.
Anmaja
