Jag tror…

…verkligen att jag är igång med bloggen igen och det känns ju skönt. Det var som om det långa uppehållet var en hög stege, eller många trappor upp, som att klättra upp på världens högsta berg. Nä nu tog jag väl i lite, men i alla fall… Nu känns det lättare när jag kommit på topp!

Idag har jag och kattrackaren varit ute två gånger, i normala fall är han bara ute med mig en gång och sen får han några matskedar god gelémat när vi kommer in. Så idag fick han det förvånande nog tvååå gånger. Jag tror att han förstod hur min hjärna kokar och jag inte kan tänka klart. Själv går jag ju förstås oftast ut fler än en gång om dagen – men då utan den lille godingen.

Men jag har ändå varit rätt klartänkt dessa dagar denna helg för jag har långt framskridna planer för nästa helg. Har ringt, SMS:at, mejlat runt och vet vilka som kan ta cyklisternas grejer i bilarna. Så har jag börjat planera vad jag ska ha med i klädväg, matväg, resväg… Det blir grillat på fredag och kräftor på lördag och sen ett par flaskor vin, en öl och en liten, liten snaps. Frukost till två dagar, mellanmål, chips o godis i vanlig ordning. Och så en PC för alla om det kommit ut en ny sen senast jag köpte en. Ja så är det ju mobil, kamera, MP3 och såna viktiga saker också. En del tar jag ju med på cykeln, men mat, kläder o sovgrejs får forslas upp i bil. Vad sa vi om vädret? Vi har ju kunnat sova ute på backen nästan alla år så varför inte även detta år? Det går inte att tänka att det skulle bli dåligt väder!!??

Anmaja