ÖNH-mott

Jaha, idag masade jag mig iväg till öron-näs-hals-mottagningen fast jag tyckte att besvären med knölen var minimala. Svullnaden hade ju lagt sig häromdagen, men jag kände att det var nåt inne under huden. Att avboka en tid två timmar innan jag ska vara på plats, ansåg jag inte vara till hjälp för dem att få in nån ny patient ändå…

Läkaren hälsade artigt, med ett handfast grepp som ingav förtroende. Men när han började svamla om att jag sökte för något liknande tinnitus, trodde jag han läst i annan patients journal – och då hade han ändå min egen gamla pappersjournal. Inte Cosmic-datajournal som har sprickor och hål… Han sa: ”Men pappret ser så nytt ut…”Ja det gjorde det, men det var från 90-talet då jag gjorde en hörseltest bla. Så jag fick berätta varför jag kom, jag kom ju på eget initiativ, utan remiss alltså.

När han hört min historia så gjorde han en undersökning, kände o klämde. Han tittade även inne i munnen, viket jag inte själv hade haft en tanke på att göra. Men han var inne på att spottkörteln kunde vara täppt och undrade om jag känt nån sten komma ut ur kinden i munnen. Så alla ni som tipsat om att det kunde vara en ”spottsten”hade väl i det närmaste rätt. Dorinda var först ut med den gissningen och jag hade då aldrig hört talas om dylikt, men det har jag nu.

Läkaren bad sköterskan assistera när han skulle punktera och klämma ut det som fanns – de skär inte nu för tiden om det går att undvika. Jag trodde han skulle sticka i kinden, men han gjorde det genom munnen och jag var skiträdd, men det kändes inte och jag trodde jag fick hela munnen full med gegga, men det var bara så lite att sköterskan tydligen fångade upp det med odlingstopsen.

Jag fick order om att massera och fick instruktioner för det och sen skulle han höra av sig när odlingssvaret kommit. Kanske det blir antibiotika, kanske inte.

Jag är glad att det inte var en galopperande cancerknöl…

Anmaja