Jag är stolt


Tolfte Drottning Margaretaloppet – gå lunka löp – 2006

Ja jag är stolt och glad att jag lyckades ta mig runt 5 km på Drottning Margaretaloppet idag. Det tog en timme, men då var det stillastående både i starten och i målgången plus att det var rätt trångt med ”flickor”på vissa ställen utmed banan också. Där det var lite mer fritt har jag gått raskt med stavar och Marita o jag slog följe.

Jag har varit drivande i detta lopp i tio år på jobbet och de första åren sprang jag, men sen satte ryggen stopp för det och jag har ändå peppat mina arbetskompisar att springa, lunka, löpa eller gå… Barnkliniken sponsrade detta för oss, men sen ett par år tillbaka har de dragit in på det och därmed minskade antalet intresserade. Förra året var jag inte alls med, bara fixade anmälningen åt det fåtal som anmält sig.

I år sa jag att nu tänker jag inte ha hand om det mer, jag har ju inte ens orkat gååå runt hela sträckan de sista åren… Men så skulle Linedancegänget gå, några springa, och jag blev lockad att hänga på – att slippa ordna med anmälning o lappar o picknick-kassarna. Och jag tog mig runt med mina stavar och vädret var fantastiskt!! I alla fall om jag jämför med hur det varit under dagen – ömsom regn/störtskur, ömsom sol och fint. Jag trodde det skulle komma skurar i kväll också men vi klarade oss från det.

Undrar hur kroppen känns i morgon?

Anmaja

3 comments
  1. Bra gjort! Motion är härligt o nyttigt om bara kroppen också vill! Längd o tempo har mindre betydelse, huvudsaken är att man själv mår bra av det och att man försöker hålla någon form av kontinuitet. 🙂

  2. Ja kontinuiteten är tyvärr inte på top, men jag gör vad jag kan o har lust, när jag vill och har lust. *L*

    Anmaja 😉

  3. Tja…. det kanske också kan vara en form av kontinuitet! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.