En bra dag – fortsättning

Jonas ringde på förmiddagen och Oscar pratade, men jag förstod honom inte. Det är en liten skånepåg som snackar o snackar… Jag fick det förklarat senare och då kan jag ana mig till att det var det han sa… Jag längtar efter dem igen!

Sen cyklade jag ut till Emmas som bjöd på fika som var gott och jag fick presentkort på Akademibokhandeln fast jag inget skulle ha. Roligt att alla barn var hemma – Emil, Albin, Lisa och tom Lill-Emma hade tittat in. Cyklade hem och det tog drygt 30 min åt vardera hållet, ganska bra för jag känner mig rätt otränad.

Sen grillade jag kyckling och la potatis i folie på en engångsgrill och åt ute på gården – det var inte dumt! Tom kattaskrället gillade grillade kyckling!

Anmaja

Mors Dag och datordiskussion

Ja nu är det åter Mors Dag och solen skiner och fåglarna kvittrar. Ser ut att bli bättre väder än väderspågubbarna utlyst. Jag tror ibland att de inte själva vet vad de snackar om… *hum* Kan det verkligen vara så?

Jag har sagt till Emma att jag inte vill ha present, men gärna en kopp kaffe om vädret är så att jag kan cykla ut till dem. Och att jag inte bjuder in dem till stan, ingen morsdagsmiddag här i år. Jag minns inte hur vi brukar göra, ibland har de väl ätit middag här och ibland har det kanske bara varit fika. Inte alla år har de kommit heller, men alltid hört av sig på ett eller annat sätt.

För sex-sju år sen var jag hos Kristina i Vitemölla, innan hon flyttade ner dit permanent. Då gick vi till Vitemölla Badhotell och åt en vegetarisk trerätters morsdagmiddag och firade att vi gjort vad vi förmått och trott vara det bästa för våra barn när de växte upp. Vi inväntade mobilsamtal från dem och naturligtvis hörde de av sig en efter en under dagen.

Igår diskuterade Jonas o jag över MSN att jag ev måste skaffa en ny dator… Det är inget kul, men det är nog nödvändigt. Jag trodde ju i min okunskap att datorn var uppdaterad och ”ny”med det jag plockat in i burken under senare år, men det är väl nån komponent nån stans som är för gammal och segar till det. Jonas skulle kolla med sin datorkompis i veckan så får vi se sen.

Tänk om jag hade en gammal okänd släkting i Amerikat som testamenterade sin förmögenhet på mig!? Min ”förmögenhet”blir allt mindre och mindre… Jag får vara glad över att vara rik på vänskap! Och tänk om jag också var vän med den kille som Emil praoade hos. Han var där en dag och fick meka med datorer och plocka ihop en och när han gick hem så fick han ta med sig den!!

Anmaja