Idag är det 33 år sen jag födde min förstfödde, en stor vacker son på 4650 gr. Han var beräknad till den 9 april, men klamrade sig fast och när så äntligen vääärkarna började, efter andra igångsättningsförsöket, fick han slitas ut med sugklocka! Vilken pärs! Värkar i flera dagar tycktes det mig, men det var nog ”bara”en halv dag… Från nio på morgonen nästan till midnatt.
Nu ska jag ringa och sjunga för honom snart, det uppskattar han säkert? Förresten var det länge sen jag såg en kommentar här från honom. Har han inte tid att läsa längre? Mycket med jobb, familj, villa o Volvo förstås…
Jag har förresten lagt till en länk här bredvid, lalandakid, och tagit bort några som jag aldrig kollar längre.
Anmaja önska en bra dag till alla!
Pssst… Glömde ju gratta Stina på 15-årsdagen också!! GRATTIS! Hon är på bild nånstans i min första blogg, där hon blåser en slängkyss ut i cybern…. Ska på uppvaktning till henne vid två idag.
Sugklocka låter otäckt! Och inte blev det mindre otäckt efter att jag googlat lite på just ’sugklocka’…. Känns skönt att veta att det aldrig kommer att behöva hända mig!
Andreas – Det kan hända att Du kommer att sitta bredvid nån som får hjälp med att få ut Ditt barn med sugklocka. 😉 Men jag ska lugna Dej med att det var en lättnad att få den hjälpen! Jag orkade inte krysta och trycka ut den store fina killen själv så det var en bra hjälp för min del. Om jag inte fått det så kanske jag lgat med värkar än! 🙁 Jag förstår att som utomstående och dessutom kille kan det verka skrämmande!
Anmaja