Ibland saknar jag min guldkyckling som jag sålde, fast jag inte tänkt göra det… Det var Helene som skriver Ljungeltelegrafen i Barometern som köpte den. Jag är glad för att den kom hem till just henne, skulle ju inte ha sålt den till vem som helst förstås. Jag tror det är dags att göra en ny liknande skapelse, den var så kul att bygga upp så jag satt och skrattade för mig själv i verkstan. Att jag sålde den över huvud taget var för att det kom in en ung svart man i mitt liv och jag var rädd att hans kulle dra kycklingen i golvet. Nu har jag satt fast saker jag är rädd om med sån där ”klet”som är bra till sååå mycket. Jag hade nog kunnat förankra gulle med den också…
Jag önskar inte glad påsk till er ännu, jag väntar några dagar.
Anmaja