Linedance är en dansform där man ställer sig i rader – framåt/bakåt och i sidled. Ganska tätt ska man stå, men inte nudda varann. Dansen utförs utan danspartner och består av fasta stegkombinationer som skrivits av koreografer. Dessa steg – alltifrån 16 till 64 och ännu fler – upprepas mot två eller fyra väggar.
Även om varje dans ursprungligen skrivs för en särskild låt, så kan man variera och själv välja dans till den musik man tycker passar. För några år sen var det mest moderna former av countrymusik som används till danserna, men numer är det vanligare med rock, pop, disco, irländsk, latin, cha-cha, vals och till och med vanlig Svensktopp och dansband. Det är det som är så roligt med Linedance – det är så varierat, både musik och stegkombinationer.
Linedance passar alla – män, kvinnor, barn, gamla o unga.
Linedance är inte bara roligt, utan också en allsidig motionsform som stärker ben och rygg, Det är en bra konditionsträning och det finns tecken som tyder på att Linedance förebygger benskörhet. Studier pågår vid idrottsmedicinska enheten på Umeå Universitetssjukhus. Skaderisken är mycket liten, så därför är Linedance bra motion för såväl gammal som ung.
Linedancens ursprung kommer från USA. Den första Linedancen sägs ha uppfunnits av en man vid namn Tim Ferrazanno. Han satt på en danssalong i Nashville och lyssnade till ett storband som spelade. Det fanns inte så många kvinnor att dansa med så han gick själv upp på dansgolvet och började dansa. Snart följde publiken efter och så var den första Linedancen född. Den fick senare namnet ”Tush Push”. John Travolta återuppväckte dansformen i filmen â€Saturday Night Feverâ€, och när Melanie Greenwood skapade en Linedance till Billy Ray Cyrus skivsuccé ”Achy Breaky Heart” kom Linedance att snabbt spridas över hela världen.
Linedance kom till Sverige i början på 1990-talet och finns nu i hela landet. Det finns många klubbar som lägger ut information på Internet om sin verksamhet och vilka danser som lärs ut. Svensk huvudorganisation för alla anslutna klubbar är Swedish Country Western Dance Association – SCWDA – som bildades 1997. http://www.scwda.se  Â
På vilken nivå Du än är på i Linedance så finns det bara en regel:
Ha så kul du bara orkar!
Anmaja // www.ostkanten.se
’Ganska tätt ska man stå…’ Okej, akta hälarna på den Du har framför dig!
Lägg gärna ut någon (bättre än den förra…) bild på hur det ser ut när ni dansar!
Man kan alltså välja musik! Och rock!!! Ja, Du vet nog vad jag tänker…
Men dansbandsmusik? Ska man dansa eller sova? Och det ger väl ingen vidare kondition i så fall. Dessutom borde skaderisken öka när man somnar och trillar ihop 😉 Nä, hoppas att ni väljer något snabbare i första hand!
En sista nyfiken fråga? Hur kom Du i kontakt med denna dansform?
När vi träningsdansar kan vi ha rätt långa mellanrum, så att trampa nån på tårna är ingen stor risk. Jag ska kolla upp om jag har några kort där det syns bra – gå annars in på vår hemsida och kolla galleriet, där finns en del foton.
ALL musik – ja! Det är det som är så kul, men inte så ofta släpande tröttsamma dansbandslåtar. Oftast är det full fart på steg, musik o danser. Men sen en svepande vals emellanåt – härligt!!
Jag och min, sen många år, keramikkompis Marita satt en sommar i Kalmar gästhamn och tittade på några människor som dansade nåt som såg så himla kul ut! Det vore nåt för oss sa vi och till hösten anmälde hon oss båda till nybörjarkursen… Det var 2002 och sen har terminerna rullat på och vi dansar allt vad vi orkar! Jag har ”lång inlärning” på många danssteg och vändningar, men det är JÄTTEKUL!! Nya medlemmar kommer ständigt.
Anmaja
Jag kollar in hemsidan så länge! Men glöm inte att jag vill se ’riktiga’ kort också! Gärna på Dig 😉
Nix inte fler kort på mig! 😉 På hemsidan ligger det just `riktiga´ kort som jag tagit och annat har jag nog inte. Sorry!
Anmaja
Kul ide´med bloggen.
Jag dansade under höstterminen men har lagt av denna termin. Få se om jag återgår till dansandet. Jag håller med om den fina gemensakapen i gruppen och den självständighet man känner, fast man dansar öiladana steg.
En fin båttur önskar jag dig.
Inga Eliasson